Sovit på soffan igen, så Jonas får sin nattsömn, jag är ju ledig så jag kan sova en stund under dagen. Han jobbar.
Idag så känns allt megasegt. Lättar upp under dagen, hostningarna avtar. Men jag är en aningen hes. Jonas ansåg att det var så skoj så han spelade in ett samtal i smyg för att låta mig höra hur jag låter. Hade rösten varit mörkare kunde jag varit en 60-årig kedjerökare. Charmigt.
Annars har jag faktiskt varit produktiv nu när jag varit ledig. Jag har tvättat, tvättat golven, bäddat rent. Helt underbart.
Fått tid till vad jag misstänker är en psykriatiker på torsdag. Mycket spännande. Diskutera det här med min OCD och depression. Jippie.
Och jag jag känner för att vara öppen med det. Inget att skämmas över. Jag är inte någon hoarder som fyller hela hemmet med sopor och prylar. Jag tvättar händerna en - två, 50 gånger för mycket.
Och flyr över på andra sidan gatan om någon brutalt äcklig människa kommer ivägen. Då snackar vi någon som leverpastejmannen som luktar gammalt rökrum och död, typ 4 bruna tänder, inte tvättat sig eller sina gläder sen jag vet inte när, innan millennieskiftet?
Jag är inte ensam om att känna skräck inför denna man.
Och det är väldigt många som jag känner och som jag inte känner som mår dåligt som är i min ålder och yngre. Varför?
Det var inte så förr? för 60 år sen var det 40-50 åringar som var deprimerade och mådde dåligt.
Nu är det 13-30. Kan det vara den idiotiska pressen som ställs på oss idag?
Ja det är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar